I Sverige utan fungerande personnummer

Vi sitter på Bokholmens mosse. Vattnet har tynat bort till stor del. Vi hör hjorten gå genom skogen och en och annan fågel som sjunger eller varnar. Jag njuter på ett sätt av att vara tillbaka här. På ett annat sätt är jag orolig inom mig. Ingenting är fixat ännu. Jag svävar i ingenmanslandet mitt mellan tre länder. Utan ett aktivt personnummer har man ingen tillhörighet och knappt någon rätt att bo eller jobba. Men skolan funkar även om man inte är registrerad. En stor lättnad. Jag måste inse att jag är
i ett väntrum där det gäller att göra det bästa ut av dagarna. Och inget är bättre än att ta med en macka, en make och en glad hund ut i naturen. Här kan jag höra tankarna och andas.
Livet är en fantastisk utmaning.
Jag är nyfiken på vad som väntar runt nästa hörn.

/Ingrid